Under de senaste dagarna har jag haft problem med min hals. Stämbanden är trötta och irriterade och i natt har jag även drabbats av blåsor i halsen. På grund av detta har jag de senaste dagarna försökt prata så lite som möjligt. Jag har känt mig som ett litet barn. När det finns någonting jag inte får göra är det som allra svårast att motstå.
Det här har satt igång min tankeverksamhet. För det första har jag insett hur ofta jag pratar under en dag. Jag har aldrig varit en pratkvarn, men jag har alltid haft mina åsikter, funderingar och min humor. Allt det har jag varit tvungen att hålla tillbaka i sociala sammanhang. Tänk dig att sitta med dagens skämt utan att kunna flika in det i en muntlig konversation. Det är tungt. För det andra har jag verkligen insett vilka möjligheter vi har idag att uttrycka oss, speciellt i text. Trots att talet har varit borta har jag aldrig känt mig osynlig. Jag har skrivit upp mina frågor, skrivit en rad eller två på Twitter eller Facebook, chattat, fotograferat och bloggat. På så vis har jag ändå fått min röst hörd, även om det i detta fall inte är bokstavligt talat. Det är ganska fantastiskt vilka möjligheter vi har idag.
Trots alla dessa möjligheter kurerar jag min hals med allt tänkbart för att få tillbaka rösten. Tips tas emot med enorm tacksamhet!
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar